Om boken: 1895 / Häromdagen var jag på väg hem sent på kvällen. I den vitaktiga skymningen som sträckte sig långa öde gator, långt, långt borta, längs hela deras längd, kunde man tydligt urskilja pollare och lyktstolpar utan att lyktor brann på dem, och gatstädare, sorgligt sovande, sittande på stubbar och böjde sina huvuden mot deras knäna. Det var nattetid, men det blev ingen natt. Åh, dessa hemska vita nätter! Det verkar som att staden plötsligt besöktes av en pest och hela befolkningen dog ut. Det är dag ute, men allt runt omkring är öde och dystert. Fönstren är behängda med gardiner, butikerna är hårt låsta och i alléns oändliga perspektiv blinkar en människofigur sällan, sällan och försvinner runt hörnet. Det var som om en fruktansvärd död hade gått genom staden med sin lie..